SOMETHING'S STILL BROKEN

Det där hålet. Hålet som för några veckor sedan fick mig att skaka av rädsla, som gjorde det svårt för mitt bröst att andas, som nästan fick mig att spy av nervositet. Det har inte läkt än, men jag trodde att det var på god väg. Men lite i taget rivs det upp. Och jag hatar varje reva. Jag hatar varje ord som gör att det ens blir en reva. Jag försöker förtränga, skriva musik, men det är inte alltid lätt. Jag vet att det blir bra, att det bara kommer lite nu och då, och att jag måste sluta brytas ner så jävla lätt. Fan för mig! Nej nu har jag ändrat åsikt, medan jag skrev inlägget. Nu får jag fanemig sluta vara sådan lipsill och rycka tag i mina känslor, skriva musik. Nej nu ska jag skriva musik. Jag älskar gitarren, och sången. Det ligger så mycket känsla bakom det, så mycket historia och tankar. Bleeding love, så att säga.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0